Cha cha :)

Idag har det vart en chill dag. Läst i princip hela dagen. Läste 'Om jag kunde drömma', (Twilight på svenska). Boken kan man inget annat än avguda! Y

Har ju jullov, så det är ju grymt härligt. Men lovet börjar närmar sig sitt slut, tragiskt nog.

Familjen beställde hem pizza idag, very good. :) Sedan så kollade vi på Baksmällan, grymt bra film asså. Man kan inget annat än älska den filmen. Y

Funderar på om jag ska lägga mig tidigt idag, inte runt 4-5 på morgonen. x)

Men jag har inget mer att skriva, så jag ska förmodligen gå och fortsätta läsa. ;)

Hare gött. Emelie.

Fail på bilden

Hade en dröm inatt. Den va skitläskig, inget som jag brukar drömma.. :s

 Det börja med att jag och syrran skulle till bussen på morron, och vid busskuren så såg det jättekonstigt ut. Syrran var ju tvungen att springa hem igen och berätta det för mamma. Som den lilla skvallerbyttan hon är. Så jag hängde med, för jag inte ville vara ensam där. Rädd att någon skulle komma. När vi väl hade sagt det till mamma, som inte brydde sig ett dugg, gick vi tillbaka till busskuren. Sen när vi kom tillbaka, så ser jag att det ligger en kille på marken. Blod. Blod överallt. Hans fot var helt blodig. Han låg där och andades väldigt häftigt. Jag blev chockad. Jag ställde mig framför syrran, som inte skulle tåla se det. Så jag sa åt henne att springa hem direkt. Syrran blev rädd, så hon lyssnade på mig och sprang hem. Och jag kunde inte röra mig, jag visste inte vad jag skulle göra. Sen hör jag någonting. Jag ser en kille komma gående mot oss, med en moped dragandes. Jag fatta inte förens då att jag måste ha hjälp. Så jag börja skrika efter hjälp, hoppades på att killen skulle släppa mopeden och springa fram till oss för att hjälpa mig med killen. Men nej, han går i samma takt, som om han inte hörde mig, eller som han inte såg killen på marken. När han kom närmare, såg jag han tydligare. Jag var tvungen att dra efter andan. Killen såg exakt ut som han som låg på marken. När killen kom fram till oss så kollade han inte på mig, som om jag inte ens existerade. Och jag sa att han måste hjälpa han, annars kommer han dö. Killen skrockade och tog fram en kniv. En stor, silvrig kniv. Innan jag han tänka, börja han slå killen på foten, hans blodiga fot. Killen började skrika - plågsamt och rädd. Han skrek ännu högre, för varje slag. Jag fatta inte varför han slog på han med en kniv. Han led ju, han måste han hjälp. Varför fattade han inte, jag blev så arg. Jag bad han sluta med en sådan intensiv röst, att jag tappad andan, men just då kollade han på mig för första gången. Förens då såg jag - såg hans onskefulla och mordlystna - blick. Jag blev rädd och ryggade bak. Då log han det där leende, som om han skulle ta mig efter han var klar med killen. Jag fattade inte att jag skulle springa. Jag var så fachinerad av han, hans smidiga slag mot killen med kniven och hans mordlystna blick. Jag stod där, kollade på när han mördade killen sakta och plågsamt. Sen, efter en stund gick han fram till killens ansikte och slog kniven så hårt, så smidigt att det gick rakt in i skallbenet. Förens då kom jag på att jag måste få han att sluta, jag började skrika på han. Jag skrek så mycket att jag blev torr i halsen, men ändå fortsatte han. Sedan suckade han och jag drog efter andan, och dum som jag är fattade jag ingenting. Han reste sig, sakta men smidigt. Gick fram till mig, tog en hårslinga, lukta lite på det. Han log, sedan lag han det bakom mitt öra. Tog fram kniven, torkade av den. Sen tog han kniven i ett fast grepp och var så nära att han kunde stuckit den i mig när som helst. Men han väntade på mig, väntade på att jag skulle börja springa. Han var ingen mördare, han var en jägare, en mordlysten jägare. Han älskade att jaga - jaga oskyldiga människor - och det var därför han inte mördade mig på en gång. Han ville jaga mig, se paniken i mina stora runda ögon. Men just i det ögonblicket jag sprang in i den stora svarta skogen så vaknade jag.

Jag vaknade med ett ryck. Usch, brukar inte drömma sådan drömmar. Den låter kanske inte så hemsk, men att själv vara med i den är en annan sak.

/ Emelie